Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, det lofvade jag min fröken, och det
har jag hållit!» sade lilla Frida triumferande
och tog ett muntert språng ut i ån, der vattnet
stänkte henne högt öfver hufvudet och kom
näckrosbladen vid stranden att häftigt gunga.
Ack! så skönt det var att blunda och fort
doppa ned det lilla rosiga ansigtet i den klara,
finkrusiga ån, alldeles som foglarna bruka göra,
och så titta upp igen och låta de glittrande
vattenperloma rulla i tusental öfver panna och
kinder! Ja, lilla Frida ville aldrig sluta; än
sprang hon upp på stranden och hoppade i
gräset som ett litet, ystert föl, än var hon åter nere
och plaskade. Men plötsligt stannade hon midt
i sina sqvalpande öfningar; var det ej en vagn
hon hörde rulla på vägen? Inte kunde väl
herrskapet redan komma?
Lilla Frida fick mycket brådtom att bli torr
och klädd, och så bar det af i full fart på de
små nakna fötterna.
Ganska rigtigt, det var stora
herrskapsvagnen som körde upp på gården. Lilla Frida
skämdes smått att visa sig så slarfvigt klädd;
bakom en af lindarna på gården stod hon,
tittande så mycket hon förmådde, med händerna
på ryggen. Hon såg sin fröken stiga ur
vagnen, och en herre, som såg ut som en farbror
— tyckte barnet — hjelpte henne ned, och med
dessa vigtiga nyheter skyndade Frida hem till
mor och småsyskonen.
»Det var godt att åter befinna sig här!» ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
