Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ropade friherrinnan Beate, när hon i förstugan
med verklig förnöjelse välkomnade sin blifvande
måg och kysste honom på pannan. »Jag hoppas
Ädelborg skall trifvas i numro sex, jag menar
det gästrummet som vetter åt trädgården»; och
friherrinnan tog hofrättsrådets arm och förde
honom ett stycke fram i korridoren, der hon
öppnade en dörr, medan Ruth gick uppför
trappan till sitt rum.
Trött till själ och kropp kände hon sig; det
var skönt att en stund slippa se någon
men-niska, och sedan hon tagit af sig hatt och kappa,
kröp hon upp i sitt gamla trogna soffhörn, der
hon allt ifrån barndomen haft sina käraste
läse-och tänke-stunder; men hvilken förändring hade
icke föregått i hennes lifsåskådning under alla
dessa år, dem hon nu öfverfor med en vemodig
blick. Var det verkligen samma Ruth? denna
häftiga, passionerade, sig sjelf mödosamt
betvingande natur, som nu med sorgmodig
undergif-venhet gick in på att söka åldras i kapp med
ett gammalt hedervärdt hofrättsråd? som med
tacksamhet erkände honom vara sin räddare?
Hon skakade sjelf tviflande på hufvudet och,
i det hon fattades af en bitter skrattlust, tyckte
hon sig se hofrättsrådet som en ny Sanct Göran
i grön syrtut spränga fram till hennes befrielse,
med guldknappskäppen i högsta hugg. Det var
länge sedan stackars Ruth skrattade, men detta
var ett skratt som gjorde ondt, och hon föll i
häftig gråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
