Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blioteket såg Ädelborg ofta oroligt forskande upp
öfver bokkanten, och lät länge sin blygt frågande
blick hvila på Ruth, der hon med en lätt
feber-rodnad satt lutad öfver några gravyrer, som lågo
på bordet.
Hon märkte det, förstod hvad han tänkte
och sade, vänligt räckande honom handen: »Tack!
var lugn, min vän, jag skall tidigt gå till sängs
i afton; får jag bara sofva i natt, är jag nog åter
rask i morgon.»
»Det gifve Gud!» suckade hofrättsrådet och
strök bort något ur ögat, som skymde
bokstäf-verna i Horatii Oder.
Natten förde icke med sig någon hvila for
Ruth. Förgäfves tillslöt hon ögonen med fast
föresats att somna; en brännande feberoro hindrade
henne att ligga stilla, och mot morgonen
började hon känna stickande smärtor vid hvarje
andedrag.
När Eva, hennes jungfru, kom in för att
väcka henne, studsade hon vid anblicken af
frökens sjuka utseende; Ruth lugnade henne och
ville försöka att lemna sin bädd, men hufvudet
kändes tungt som bly; hon förmådde ej att lyfta
det från hufvudgärden.
Under dagens lopp tycktes Ruths tillstånd
snarare försämras än förbättras, och
hofrättsrådet bönföll friherrinnan att afstå från sina ex-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
