Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken på ett fallande hvitt rosenblad om hösten.
Yid beröringen af Elisas läppar hade Euth
långsamt öppnat ögonen, och kring hennes
half-öppna mun hade irrat ett matt leende af
igenkännande.
Nu, då Elisa varligt på tå sträckte sig fram
på ■ sidan om skärmen, såg hon Euth ligga orörlig
med slutna ögonlock, och den korta, men jemna
andedrägten lät hoppas att hon inslumrat.
I denna lugnande förmodan lade sig Elisa
på sin bädd. Först flögo hennes tankar hem till
Liljeby, der Edvard fått sakna henne både vid
middags- och thébordet, och icke utan hemlig
tillfredsställelse sade hon sig sjelf, att en lycklig,
ung äkta man egentligen hade rätt godt af några
dagars svältkur i känsloväg; derpå återvände hon
småningom till sin oro öfver Euths sjukdom, allt
under det hon med vidöppna ögon låg och såg
upp i taket på den dallrande, runda ljusfläck,
som lampans återsken framkallade, — denna
sjukrummets gulbleka måne, hvars melankoliska sken
så väl brukar stämma öfverens med både den
sjukes och den vakandes halfsofvande tankar.
Huru än* Elisas ögon följde den matta
ljusningens ovissa kontur, började likväl ögonlocken
mer och mer gifva efter för en ung och sund
naturs obetvingliga behof af sömn; de slöto
sig småningom, och snart låg Elisa försänkt i
slummer.
På andra sidan skärmen rådde under nära
två timmar samma stillhet; men fram mot ett på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
