Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig, jag ensamma lilla fogel, gömd bakom en
af de oräkneliga qvistarna på det stora
verlds-trädet.»
Hon blickade upp mot solen och utbrast:
»Han, som värmer hela naturen i sin
kärleksfulla famn, Han håller också mig omsluten med
sin trofasta arm, Han skall vara min tillflykt
midt i ensamhetens och ålderns höst och vinter!»
Styrkt och lugnad hade hon sedan
beslutsamt stängt det lilla obemärkta hjertefönstret,
och vändande sig derifrån, tog hon i närmare
skärskådande de pligter, som i hemmet på alla
sidor omgåfvo henne. Hon fann att de liksom
väntade på henne, väntade att blifva rätt
förstådda. Förut hade de ofta förefallit henne så
intresselösa, så tråkiga — jag menar under den
tid hon tankspridt uppfylde dem, med ögat
spanande efter något utifrån. Nu deremot växte de
och fingo med ens en tvingande, allvarlig
betydelse.
Alltid hade hon varit sina föräldrar en god
dotter, men nu blef hon det ännu mera, ty hon
inlade i kärleken till dem något af den
hän-gifna ömhet, som hittills lik en helig eld,
koncentrerad i hjertats innersta helgedom, brunnit
för en osynlig gudom. Dess låga fördelades nu
värmande åt flera håll, nemligen till de omsorger
och bestyr dem hemmet och föräldrarnes vård
ålade henne. Också göt sig en mild ljuflighet
i allt hvad hon företog, och när den dagen kom
då hon ej mer behöfdes i föräldrahuset, då ilade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
