Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På väggen mellan fönstren står ett måladt
bord, hvarpå tronar ett gammalt schatull af
masurbjörk med messingshandtag. Den
flammande spiselbrasan lyser upp den skuggiga vrån
mellan fönstret och dörren och visar oss en
åldrig, smalväxt salsklocka, nästan spöklik i
sitt höga, hvitmålade träfodral. Den hyste en
gång i hänsvunna ungdomsdagar en liten glad
gök, som hvarje timslag raskt tittade ut och
med nästan odräglig punklighet gol sin korta
visa, ackompagnerad af det nervösa slagverkets
rasslande kedjor och surrande hjul. Men det
gick med den göken så som det ofta går äfven
med de muntergökar, hvilka pläga gala högt
i glada, unga menniskohjertan — de tystna ofta
med åren.
Klockgöken hade nu på gamla dagar en
gång för alla dragit sig tillbaka och rigtigt
stängt lilla dörren om sig, låtande det bräckliga
slagverket sköta sig ensamt så godt det kunde.
Framför spiseln se vi församlade en liten
grupp, bestående af ett medelålders fruntimmer,
iklädt en enkel men vårdad hvardagsdrägt; hon
sitter i en stor länstol och vid hennes fötter
tre små flickor på hvar sin lilla pall.
Den äldre personen (i hvilken vi igenkänna
moster Margretha) betraktar dem med sina grå,
trohjertliga ögon, i det hon lutar sig tillbaka i
stolen, icke så litet trött efter att visst för
hundrade gången i sin lefnad hafva berättat den
gamla sagan om Rödmössan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
