Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Lisen, min lilla gullvifva, spotta ut
kärnorna väl! — Lilla Rosa, du som är liten, vänta
snällt, så skall moster gifva dig.»
Sedan allt blifvit åtlydt och äpplena
spårlöst försvunnit i de friska barnamunnarna,
börjar bönestormen om en historia på nytt. Intet
val finnes for den kära moster, som, anfallen i
sina sista förskansningar, måste rycka fram med
de smås favoritsaga: »Den sköna och djuret».
»Det var en gång», böijar hon mellan två
qväfda gäspningar, och de tre »småttingarna»
se andäktigt upp på moster medan de lyssna.
Med vällust rysa de vid beskrifhingen om
djurets förfärliga pels, och när moster sedan med
en viss förkärlek målar for deras inbillning den
skönas rosenröda klädning, öfverväldigas de af
beundran. Moster Margrethas sagoprinsessor buro
nästan alltid rosenröda plagg, troligen emedan
mosters något rödfnasiga hy tydligt förbjudit
henne sjelf bruket af denna lysande färg.
Berättelsen hinner ända fram till
förvand-lingsscenen, de små munnarna stå vidöppna af
spänd väntan, de nästan tyckas vilja äta upp
sin snälla moster; ingen hör huru den opoetiskt
rasslande klockan borta i vrån slår i full fart.
Salsdörren öppnas, och der står barnens
sköterska, den omutliga Greta, med den
orygg-liga domen på sina buttra läppar: »Klockan ä’
åtta; nu ska’ barna’ lägga sig!»
Ett klagande »åh, redan?» höres i trio, och
några halfhöga böner om »blott en liten, liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
