Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerhet moster Margretha mycket osynlig, men
barnen anade att det nog var i deras intresBe,
och som de tyckte sig hafva friare spelrum än
vanligt, beslöto de att på en stund rymma från
det hemlighetsfulla huset.
Knappt hade Lisen och Rosa fått denna
idé förr än Hilda också slöt sig till dem, och
nu bar det af, med yllekoftorna och de stoppade
bahytterna på, i fyrsprång ned till vedbacken.
Der stod »Ved-Sven», klädd i sin bästa
vadmalströja, och lassade på den stora kälken med
köksved.
»Ack, den som finge åka litet!» tänkte
barnen, men hunno icke komma fram dermed förr
än den hederlige Sven — som väl kände till de
små pullornas svaghet sedan gammalt —
sjelf-mant började, under det han vackert lyfte på
mössan:
»Gu dagen, gu dagen; nu sulle vi la änta
köra di små fröknera te gåln, om de inte
misslika’t, eller tetta ett grånn på sparfvera?»
»Ja, snälla Sven! Tack, tack! Både se på
sparfvama och sedan åka! Ack, så roligt!» ljöd
det i korus från de små flickornas friska läppar.
Och nu bar det af bakom de jettestora,
uppstaplade vedhögarna bort till den rödmålade
ladugården.
Nej se! der uppe på det snöiga taket har
man ju bundit fast den stora kärfven, så att
vindflöjeln är fullkomligt inbäddad i ax. Rundt
omkring råder glädje och lif. Tjogtals små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
