Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den store spektakelmakaren Fritz berättade
derom vid hemkomsten, att lilla gumman
Bonne-Amie i förskräckelsen högt uppläst bordsbönen
— ej i sitt minne finnande någon annan —
och att han derpå tyckt sig böra svara med
tacksägelsen efter maten.
Vare nu dermed huru som helst, men visst
är, att Fritz fick sig en het afton efter denna
promenad, ty alla damerna i huset, med moster
Margretha som ordförande, förklarade honom i
korus för en galning, som de hädanefter aldrig
ville hafva till kusk.
Den snälla, fredliga Bonne-Amie, som
skrattande förlät den trefiige om än bullersamme
unge löjtnanten, inskränkte sin hämd till en
lindrig klagan i den dagbok, hvaruti hon alltid
plägade skrifva en stund om qvällen innan hon
gick till sängs.
Der stod med hennes prydliga, runda
perl-stil vid den 25 December dessa ord: »Ypperlig
juldagsmiddag — åt kanske väl mycket. —
Derefter åkning i täcksläde, som blef både
nerv-skakande och lifsfarlig. Löjtnant Fritz, den unge,
älskvärde mannen, borde aldrig köra för damer;
’il est d’un naturel trop turbulent’. För öfrigt
hafva vi här tillbringat en glad och högst
angenäm jul, som vi länge skola minnas med
tacksamhet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
