Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fröken Margretha, som såg hennes
förlägenhet, klappade henne sakta på kinden och
frågade:
»Hvarför är du icke med de andra vid
majstången, lilla Bengta, och får dig en sväng-om?
Nog vore det väl lite roligt ändå; här blir du
förkyld att ligga ute just när daggen faller.
Kom med mig nu, barn lilla.»
Bengta tänkte stilla på sin dröm, der hon
nu gick; hon hade icke velat byta bort den mot
tio majstänger, men hon ville inte omtala den
för någon; hon tyckte den vara sin enskilda
heliga egendom, som ingen annan borde känna.
En annan sak var det med sko-bekymret, det
kunde hon ju förtro till den som alltid var så
god emot henne.
Uppmuntrad af fröken Margrethas
moderliga blick och röst, omtalade Bengta under vägen
huru det förhöll sig med mor Majas stora
skinnskor, samt alla upplysande detaljer, såsom att
mor alldeles bestämdt hade ämnat gifva henne
ett par nya, ifall, nota bene, hon i förra
månaden hade fått sälja de två grisarna; men som
Peter smed funnit dem för magra ännu, hade
det inga skor blifvit af.
Bengtas ärliga berättelse om saken bade
emellertid den oväntadt lyckliga påföljden, att
den rara fröken Margretha tog henne med sig
upp på sitt rum och letade fram ett par
präktiga kängor, hvilka passade flickan som om
de varit gjorda åt henne. Förnöjd såg hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
