Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutsamt kämpande för sin fiols ära medelst det
kraftiga uppspelandet af en marsch, den han
sjelf ljudeligen förstärkte med sin egen spruckna
stämma:
Pling, plang, plang plang pling!
Gubbar och gummor och töser små,
Raska drängar i byxor blå,
Knalla nu pä,
Te by’s sa de gå.
Pling plang, väga ä låug,
Kniper de’, gå vi ’en än en gång.
Pling plang, pling . . . plang!
Nu vände tåget af vid grinden åt byn till;
från »Spralens» fiol hördes blott enstaka toner
och så blef allt tyst på gården.
Men Kajsa och Anna-Beata togo hvarandra
förtroligt under armen och gingo hemlighetsfullt
hviskande ned till ängen med snabba steg. Der
skulle de, min sann, laga att de fingo höra göken,
ty det skall man ju alltid på
midsommarqväl-len. »Det är endaste fasona te få veta ackurat
hur länge en ska’ få lof te lefva i denna uschla
värla», hade gamla Bolla i grindstugan sagt,
och då var det säkert.
Under hvar sin björk stälde sig de unga
flickorna, och göken, den dansmästaren, lät inte
vänta på sig: »kuku, kuku, kuku» ... Ja, hvad
han gol, först i Kajsas, se’n i Anna-Beatas träd.
En gång höll han upp litet — troligen för att
andas —, men det bekymrade dem icke; de
an-togo att detta blott betydde en lätt öfvergående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
