Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liten sjukdom, som mau utan all fråga skulle
gå igenom.
Troget höllo de ut att räkna till åttio, men
då var tålamodet slut: »Hvem i hela värla brur
säk om te lefva så länge? De va väl sturt
omö-jeligt att någon gjorde!» Och så skörtade de
upp sina kjolar och gingo längre in i ängen,
barbenta, med strumporna i handen, för den starka
daggens skull.
Den vigtiga stunden var kommen. Under
graflik tystnad skulle man gå att plocka sju
slags olika, vilda blommor, för att sedan lägga
dem under hufvudgärden. Då skulle man
ofelbart drömma om den som en gång skulle blifva
ens man; ja, det var säkert, ty Bolla hade
bedyrat att det alltid slog in; men om man glömde
sig och sade ett enda ord, ja bara så mycket
som »god natt!» ... ja se då var allt förlorad t.
»För si missommarsnatta ä’ så dera forunnerlig!»
hade Bolla sagt och nickat betydelsefullt med
hufvudet.
Nattvinden prasslade sakta i löfvet öfver de
plockande flickornas hufvuden, de yfviga,
genomskinliga hundlokorna skymtade som hvit, luftig
dimma i halfdunklet. Från vedbacken hördes
den beskedlige Svens klarinett, på hvilken han
ännu halfsömnig gick och blåste smått under
det han såg till rep och verktyg, som nyttjats
nere vid majstångens resning. »Dudelwri,
dude-lwri!» — »Luri ... lu ... ri», svarade ekot långt
borta i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
