Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven och hans lilla flicka, och med den tanken
somnade hon in.
Timmarna gingo, småningom blef allt tyst
i huset, sömnens ande strödde sitt vallmodoft
öfver de tyngda ögonlocken, och nattens
högtidliga stillhet rådde ostörd.
I blåhvit månglans låg hemmet så fridfullt,
kastande en djup slagskugga ut öfver
gårdsplanen. Längre bort på andra sidan bron gjöt
sig månljuset ned öfver vattnet i en bred,
silfver-dallrande väg, och från stranden lät det som ett
doft suckande hvar gång böljorna slogo upp
deremot.
I de höga kastanjeträden och lönnarna kring
gården susade det hemlighetsfullt . . . var det
löfvens prasslande eller hviskande anderöster? ...
Då sänkte sig sakta ned från de
silfver-glänsande skyarna ett himmelskt väsende, en
mild, helig engel med jungfruligt rena drag och
en blick sä underbart ljuf; det var en af de
englar som alltid få se Gud Faders ansigte
der-uppe i lycksalighetens rymder: barnens engel.
Ett blidt sken omgaf den luftiga gestalten,
lysande upp den enkla, tysta barnkammaren när
han dit inträdde. Långsamt närmade engeln sig
till de sofvande barnens bäddar, böjde sig ömt
ned öfver dem och kysste deras rosiga anleten,
i det han sakta hviskade: »Älskade små, slumren
i frid, drömmen om den stora lärdom som i dag
blifvit eder sänd genom en gammal, lidande man,
att »den som illa gör, han illa far!» Behållen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
