Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig sedan i stora, svarta gungstolen att studera
pastor Smeltenius’ nyss utkomna betraktelse
öfver: »Att bruka, denna verlden så, som om man
icke brukade den». Elter några sidors läsning
upphörde Agneta en sekund för att tänka öfver
det lästa; konklusionen blef denna: »Ack ja,
Smeltenius har rätt. Jag skulle verkligen våga
tro att det ungefar är så som jag i all svaghet
och skröplighet söker att bruka denna syndiga
verld. Jag går igenom den som på en vandring
till kyrkan!»
Agneta glömde helt och hållet matsäcken
på vägen och att hennes stora lekamen, då den
mådde bra, min sann icke saknade en försvarlig
aptit. Ej heller var hon ju klädd med hvita
blad såsom liljorna. Det behöfdes nog lijelp af
Yivicas flitiga fingrar för att få Agnetas bastanta
koftlif och kjolar färdiga i rättan tid.
Men sådant smått undgick emellertid
Agnetas uppmärksamhet, så länge allt var i ordning
när hon behöfde mat och kläder. Hon fortfor
att läsa, och uppbygd — enligt sitt sätt
attre-sonnera — af pastorns bok, fortsatte hon
studerandet, tills oförmodadt en liten listig, ond
genius, under formen af en tupplur, smög sig in
mellan de tryckta bladen, narrande Agneta att
gäspa och gäspa, till dess hon sjönk tungt
framstupa med näsan hvilande i boken. .
När lilla Yivica inträdde för att säga det
maten var färdig, möttes hon af en ljudlig
snarkning, som omisskänneligen förkunnade den san-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
