Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljöd det långsamt från hennes läppar. Hon
knäpte ihop sina händer och tilläde: »Men, Herre,
den som tror på dig, han skall icke dö
evinuer-ligen!»
Länge satt hon så, drömmande vid det öppna
skrinet och bindande samman sina minnens
bleknade rosor till en krans; bladen voro ju vissnade,
men doftade ändå så ljiift.
Ur sina stilla tankar väcktes hon af att
vägguret ljudeligen slog sju. Det lät så starkt
i den fullkomliga söndagsstillheten, att Vivica
spratt till helt nervöst, läste undan det lilla
skrinet och började duka thébordet. När detta var
bestäldt, tog hon sitt nya testamente, slog sig
ned vid fönstret, der solen just lyste så vackert
på hennes frodiga blomsterkrukor: geranien,
hortensian och myrtenträdet. Hon slog upp
Romare-brefvet 8:de, hvaraf isynnerhet de sista verserna,
börjande sålunda: »Men i allt detta öfvervinne
vi genom Honom, som oss älskat hafver», alltid
hade ett så vederqvickande inflytande på hennes
lijerta. Också var hon helt frimodig och glad,
när hon i dörren mötte Agneta vid hennes
återkomst från kyrkan och från en extra god
kaffestund hos fru Krakelin, kryddkramhandlarens fru.
Agneta var vid präktigt lynne då hon
inträdde. Fru Krakelins ypperliga java-kaffe hade
alltid denna verkan. Också aflopp
söndagsafto-nen i godan ro. Vivica fick beröm för
pepparkakorna till théet och Agneta läste sjelf
aftonkapitlet i bibeln för systern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
