Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tru Krakelin nickade i smyg till Agneta och
gick med en betydelsefull blick, som tycktes säga:
»hvad du gör, Agneta, men låt mig icke komma
tillbaka utan att du har lilla kaffetåren i ordning».
När nu fru Krakelin skulle gå, hade hon
af en händelse kommit att skjuta åt sidan en
af de skyddande stolar, som Vivica stält framför
det målade hörnet af disken. Presidentskan,
omedveten om faran, hade visserligen m«d sin
fina näsa tyckt sig märka en stark oljefärgslukt,
men icke anande fiendens omedelbara närhet och
upptagen af. sina handskar, makade hon sig allt
närmare det farliga hörnet, och Agneta, som bort
varna henne, hade helt och hållet vändt sina
tankar åt vestkusten, der hon inga pligter hade att
uppfylla.
Under det hon arbetade, återtog Agneta
samtalstråden och fortfor: »Ah, nog skola baden
göra unga kaptenskan godt; hon som kan få
sköta sig. Men ack, fru presidentska, har den
unga frun, som jag så ofta här i staden har sett
i de troendes skara, äfven tillfälle der nere vid
sjöbaden att styrka sin själ med lifsens vatten ?»
»Jag tror det finnes en hederlig och bra
prestman der. Man har sagt mig det, så att
jag tänker min sonhustru också i det fallet har
skäl att vara nöjd.»
I detsamma tog presidentskan ett par steg
baklänges, under det hon läste på de öfre
handsk-hyllornas etiketter, och den bruna sidenkappan
strök grundligt sin ena sida emot det oljefar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
