Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i trängseln eller af misstag blifva förblandade
ined de misstänkta, livarför de genom tyst
öf-verenskommelse åt dessa »half-olyckliga»
reserverat lägre platser utan ryggstöd, till åtskilnad
från sina egna rymliga, beqväma länstolar.
I hufvudstadens förnäma salonger såg man
vanligen på den tid vi här minnas, tronande i
den dömande kretsen, enkefru-generalskan von
Sprengkula — taut Barbara kallad.
Det var ett nästan förstenande tyranni som
generalskan och några af hennes mognare
med-domarinnor utöfvade på de stora
tillställningarna, isynnerhet ’öfver de debuterande unga
flickornas näpna flock. Inför dessa fruktansvärda
systrar till Minos, Aeakus och Rhadamanthus
afstannade nästan hjertats slag hos de unga, och
deras idéer förvirrades, till stor ledsnad för de
med dem konverserande ungherrarne.
Tant Barbara var en liten, undersätsig fru,
i besittning af den fylligaste mage som
någonsin mättats med goda saker, en mage hvilken
man aldrig vågat neka det minsta och som
blifvit allt ifrån ammans feta mjölk rikligen försedd
med läckra, födande bitar. Man skulle väl nu
med skäl tro att egarinnan af en sådan mage
känt sig nöjd, lycklig och Välvillig? Men nej,
för ingen del! Den tarfliga skurmadamen i
generalskans präktiga kök, ehuru i sitt fattiga hem
stäld på rätt knapp kost, var en lycksalig
varelse i jemförelse med henne. Skurmadamen åt
nemligen sin sill och potatis med ett tacksamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
