Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ej haft tid med dina barn?» ljöd det
anklagande i den gamlas vaknande samvete, »och
hvarför 9»
»Jo, min ställning i verlden, mina bekantas
oändliga fordringar!» svarade tants beställsamma
hjema.
»Och böra dessa fordringar gälla mer än
barnens?» fortfor samvetet allvarligt.
Tant Barbara blef helt besynnerlig till mods;
sådana tankar hade den bistra domarinnan aldrig
förr haft för egen räkning. Säkert är, att när
lilla Elsa i sin aftonbön med sin klara barnaröst
talade dessa ord: »Gode Gud* välsigna och
bevara min snälla mormor!» då böjde sig den gamla
djupt ned öfver sängkanten och strök med
handen bort ett par klara tårar; — det var hjertats
mångåriga isar som började smälta.
Hon kom nu ihåg de ord ur den Heliga
Skrift, dem hon så ofta tanklöst låtit glida sig
förbi utan afseende, när hon ibland —
egentligen för exemplets skull — hedrade kyrkan med
sin närvaro: »Utan att I omvänden eder och
varden såsom barn, skolen I icke ingå i Guds
rike.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
