Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Könsdriften en njutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
könet. Honorna ha blivit ivrigare i sitt frieri, — hos
påfågeln lär ju de första anbuden göras av honan, —
hanarna ha förblivit jämförelsevis passiva. Ja, vissa
flågelhonor, erkännes det, ha t. o. m. erhållit bjärtare
färger och blivit utrustade med andra prydnader,
ävensom blivit kraftigare och mera stridslystna än
hanarna.
Hur har icke utvecklingen sedan fåglarna
fortskridit? Och att massor av honor av människosläktet
äro både ivriga och stridslystna, det måste för visso
den vakne naturforskaren medgiva, även om han icke
sett något liknande hos alligatorer och groddjur!
Gräsanden är strängt monogam, tama ankan i hög
grad polygam. Vi äro tama, vi människor, det får
man aldrig glömma, vi äro konstlade produkter. Och
vad just könslivet beträffar, så finns hos oss ingen
brunsttid, som skulle kunna tyda på att samlagets enda
mening är avkomman; hos oss människor tillkommer
ett betydelsefullt plus: en fristående njutningsform, en
glädje. Som redan Montaigne påvisade: »Naturen har
moderligt sörjt för, att de handlingar, hon ålägger
oss för vårt behov, även skola tillskynda oss
njutning, i det hon leder oss dit, icke blott genom
förnuftet, utan ock genom åtrån.»
Frågan, om denna åtrå och njutning är större
hos man eller kvinna, löses, menar jag, icke genom
hänvisningar till den övriga lägre djurvärlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
