Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hunger och kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det låter skinna sig, t. o. m. så grundligt att det självt inte
får äta sig mätt? Är det inte ofattligt, att folket ännu
fördrager kapitalismens fjättrar och låter så tåligt spänna sig i
oket, för att dra plogen åt sina förtryckare?
Hungerns offer!
Kärlekens offer!
Liksom civilisationens proletariat låtit sig lura beträffande
det lekamliga uppehället, så har hela civilisationens
mänsklighet låtit sig bedraga vad det högsta och skönaste i livet
angår: kärleken. Man har hittat på tvång och fjättrar, där
intet annat än lycka och frihet borde vara rådande. Man
har vackert kallat tvånget: sedlighet, för att skyla
hyckleriet och smutsen. Männen, de bestämmande, ha skapat
en dubbelmoral, enligt vilken de själva ha rättighet till lösa
tyglar. Medan den andra parten i kärleksförhållandet, kvinnan,
dömes för handlingen, stämplas, brännmärkes, går mannen fri.
Dubbelmoralen — denna orättvisa över alla orättvisor
— är just skulden till det sedliga fördärv och den stora
olycka och uselhet, som är rådande på detta område.
Männen, de må ha levat hur som helst, betrakta om ej alltid
med förakt, så åtminstone med missaktning var ogift kvinna,
som inte är orörd. Endast de kvinnor, som ha råd eller
tillfälle att vara ärbara, såsom det heter, respekteras i och
för äktenskapet. För männens tillfredställande därutom måste
således de fattiga eller fattigaste familjerna släppa till sina
döttrar.
Dessa komma tidigt ut i världen som tjänsteflickor,
sömmerskor, fabriksarbeterskor, biträden i butiker o. s. v., och
vilken bana de än välja, kan samma sorgliga öde vänta dem.
Det finns, för att hålla oss till Stockholm, ej få principaler,
som med våld eller list tvinga sina kvinnliga underlydande.
De vilja ej behålla någon, som de inte få rå om. Man kan
ofta få höra unga flickor tala om, att de ej vilja komma till
den eller den, ty de ha hört för mycket om honom. Många
andra principaler taga vid bestämmandet av lönen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
