Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nöden — prostitutionens källa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man eller han står där utan arbete, d. v. s. utan
uppehållsmedel, återstår intet annat för honom än att svälta, få
tvångsarbete eller — fängelse.
Jag säger, det är nöd, usla löner eller arbetslöshet, som
är brottslighetens likasom prostitutionens fruktbaraste källa.
De dåliga tiderna ha till följd, att många män äro ur
stånd att gifta sig, följaktligen blir utomäktenskapligt
könsumgänge så mycket allmännare. De dåliga tiderna, då handel
och industri ligga nere, göra att talrika arbeterskor och
tjänsteflickor bli brödlösa, då strömma även fullt med
tjänsteflickor från landet till städerna, där de i så många sorgliga
fall komma att trängas ned i prostitutionen. En del tvingas
av arbetslöshet och fullständig nöd, andra kunna ej, trots
mödor och umbäranden, av sina små löner bestrida det
nödvändigaste, och så återstår intet annat än — att svälta, stjäla
eller sälja sig.
“Den, som aldrig behöft känna hungerns kval, skall
häller aldrig tala om hur en annan har försökt stilla sin
hunger.“ Det borde en av reglementeringens ivrigaste
förespråkare hos oss, prof. Welander, ha betänkt, då han så
nonchalant kastar ut, att det är njutningslystnad och lättja,
som äro prostitutionens orsaker. De ha ju kunnat skaffa sig
arbete, säger han; och detta är ju nog att anföra, för att visa
mannens dumhets- eller hycklarståndpunkt.
Professor Ödmansson hade mer grundligt satt sig in i
denna del av frågan, då han skrev: “Huvudorsaken till
prostitutionen .... är att söka i näringsförhållandenas växlingar
och att för prostitutionens likasom för tjuvnadsbrottens
utbredning nödens lag är den i främsta rummet bestämmande.“
Betrakta vi, om ock blott flyktigt, statistiken för de
inskrivna kvinnorna i Stockholm, upptäcka vi strax för t. ex.
tjuguårsperioden 1866—1885, att de första gången inskrivnas
antal växlar allt efter de ekonomiska förhållandena. Åren
1867 och 68 hemsökte missväxt stora delar av vårt land.
Och då steg det första gången inskrivnas antal från 76 till
104. När det blev bättre tider sjönk siffran, för att i och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
