Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grefve Christofer af Oldenburg valdes af Lybeckarne till
höfvitsman i afsigt att befria Christian II. Då grefven ej uträttar
något med skrifvelser till hertig Christian och Danmarks råd, inbryter
han 1534 i Holsten och Danmark, intager åtskilliga fästningar,
brandskattar städer, plundrar och bränner gårdar och byar, mottages i
Köpenhamn, går öfver till Malmö och samlar vid Lybershög nära
Lund Skånes adel, borgare och bönder, som åter hylla den
fängslade Konungen. Christofer fordrade af adeln ett stort bidrag till
krigets utförande och begärde jemväl deras hustrurs och döttrars
guldkedjor, smycken och klenodier till samma ändamål. Adeln
nödgades väl bevilja det förra, men afslog dristligen det sednare, och
var föröfrigt föga hågad att göra gemensam sak med grefven,
hvilken med mycket skäl misstänktes för ränkfulla afsigter. Emellertid
ryckte de hjelptrupper, som Gustaf I tillskickat hertig Christian,
inuti Skåne och tågade på Helsingborg. Christofer utskickar emot
dessa en hop knecktar, hvilka, anseende sig vara för svaga, draga sig
tillbaka och förlägga sig dels i Helsingborgs stad, dels i dervarande
kloster. Skånska adeln förenar sig med de anryckande Svenskarna,
och bådadera lägra sig på höjderna i närheten af staden. Tyge
Krabbe, dåvarande höfvitsman på Helsingborgs slott, hade länge med
råd och dåd bistått grefve Christofer, men hade omsider af flera
anledningar fattat misstanka om afsigten med eller möjligheten af hans
äfventyrliga företag, hvadan nämnde höfvitsman var villrådig för
hvilkendera sidan han borde numera förklara sig, och sammankallade
derföre sin omgifning och tillkännagaf, att han väl svurit grefven
trohet på den afsatte Konungens vägnar, men att han fruktade en
öfverraskning. Samme höfvitsman befallte till följe häraf sin hofmästare
Jesper Fries att hålla sig på öfversta tornet sägande sig vilja sjelf
förblifva på borggården hos manskapet. Tredje dagen härefter
öppnade hofmästaren eld ifrån öfversta tornet på grefvens trupper, då 14
man af dessa stupade i första skottet. Svenskarne fattade härvid
mod och vunno en afgörande seger. Detta tilldrog sig den 13
Januari 1535. Tyge Krabbe, som beskyldes af grefvens medhållare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
