Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de stora strejker, hvilka
då och då utbrutit i
landsorten, kunnat hållas uppe
med nästan idel tillfälliga
bidrag.
Kolgrufvearbetar-ne i Norden lyckades i
början på 1890-talet strejka
sig till åtskilliga
förbättringar, klokt ledda af sina
gamla kamrater och
förtroendemän, de 1889 af
Paris till deputerade valda
Basly och Lamendin.
Glas-arbetarstrejken i Carmaux
1895 gick däremot
förlorad, ty den drog ut på
längden, men efteråt
lyckades det Jaurès’ mäktiga
agitation att vända
nederlaget till seger genom
upprättandet af det kooperativa
arbetarglasbruket i Albi.
Detta stöddes alltifrån
början af de organiserade arbetame öfver hela landet, hvilka — jämte
enskilda mecenater — tillsköto de stora summor företaget slukade.
Men fast grundadt blef det först i den mån konsumtionsföreningar
kunde bli dess kunder; nu är det en millionaffär. Äfven här
bekräftades alltså den belgiska erfarenheten, att konsumtionsföreningen bör vara
grunden för modäm kooperation. — Kooperationen är för öfrigt numera,
efter mönster från Belgien, i god tillväxt i Frankrike. År 1900 hölls i
Paris en intemationel kooperativ kongress, där 108 kooperativa företag
hade ombud och där man enhälligt erkände den intima förbindelsen
mellan den kooperativa och den socialistiska tanken.
London-kongressen med dess motsättning mellan politiskt och
fackligt fick ett efterspel genom att allemanistema utvoterade några af sina
främste män — riksdagsmännen Déjeante och Groussier, Faillet med
flera. Dessa bildade en ny grupp, »Den kommunistiska alliansen», som
närmast slöt sig till de parlamentariska blanquistema.
Mot slutet af 1897 kom Dreyfusaffären, skakande republiken i dess
grundvalar, sprängande alla gamla partigrupperingar. Den
bourgeois-liberale agraren Méline var 1896—98 konseljpresident, och då hans
regering hvilade på högerns stöd, fingo rojalister och klerikaler husera i
landet ungefär som i »den moraliska ordningens» sköna statskuppsdagar
20 år förut. Det första som kampanjen för Dreyfus gjorde klart var att
armén och kyrkan, »sabeln och vigvattenskvasten», ingått den mest in-
SABELN OCH VIGVATTENSKVASTEN.
Karrikatyr af £. Museux.
(Almanach de la Question Sociale.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
