Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De glada slyngelåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Absolutisterna var emellertid ej svarslösa.
Då fråga väcktes om ett gemensamt
rockupp-slagsmärlte för alla klubbister, yrkade en av
dem bestämt avslag, emedan även “de
moraliskt ruttna elementen i klubben komme att
bära sådana märken och därmed skulle dessa
offentliga solidaritetstecken medföra, att man
tvingades under samma dom som svinen i
klubben “.
Naturligtvis dunstade det ut, utom klubbens
kaféväggar — ty de hade inte alltid råd alt
hyra lokal, utan fick långliga tider hålla sina
sammanträden på kaféet Hötorget 13 eller på
Lufts kafé, hörnan av Drottning- och
Appel-bergsgatorna — naturligtvis, säger jag, kom
det ut, att några av de äldre i klubben ej
var absolut fria från all spritglädje samt att
trätor hörde, om ej precis till dagordningen
så dock till det rätt ofta förekommande. Av
både det ena och andra gjorde motståndarna
stora nummer.
Men även mot klubbens agitation och dess
läror drogs det till strid. Den inleddes av
Stockholms Nyheter, som utkom några år på
1890-talet. I en ledare berättas om en
gammal hederlig arbetare och hans hustru, som
hade en son, vilken de väntade skulle bli
deras ålderdoms glädje, helst som han alltsedan
barnaåren ingivit de bästa förhoppningar.
Efter slutad berömlig skolgång hade han
försatts i ett gott yrke och han artade sig väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
