Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De hårda stridernas och förföljelsens skede, som varar dend ag som är - Värnpliktsvägrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Västervik. Det var i april 1909. Ingen av
hans anhöriga eller kamrater hörde ett ord
av honom. Som levande begraven satt han
inom de tysta murarna. Sista söndagen i maj;
fördes han skyndsamt från fängelset till
lasarettet och dog samma dag. Allt var så
hemlighetsfullt. En man, som vågat resa sig upp
mot den största bland uselheter, militarismenr
kastas i fängelse — och fängelset mördar
honom ...
Klubbarna i Stockholm sjöng tydligt ut sin
mening, att bland de kampmedel, som
freds-vännerna har till sitt förfogande, står väl
vägran att göra militärtjänst som det mest
radikala och effektiva av alla. Och kongressen,
som även denna gång, april 1905, förlagts till
Göteborg, uppmanade till intensiv agitation
för värnpliktsstrejk.
Denna förbundets första kongress efter
skåningarnas sprängning visade allra största
livaktighet. Ombuden hade aldrig varit
tillnärmelsevis så många på någon föregående
kongress. Allt tydde på, att intresset för
socialismen och de stora samhällsfrågorna förblev
ständigt lika vaket. Och agitationen stegrades
med motståndet, hånflinet, förföljelsen.
I synnerhet var det ett av kongressens
beslut som åstadkom stor förbittring, ja för
“patén tarna“ verkade det som ett knytnävslag i
ansiktet. Alla riksdagssjuka harmades. Skulle
det lyckas att få arbetarna att upptäcka det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
