Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Elddonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och han har ett par ögon så stora som ett par tekoppar, men
det skall du inte bry dig om. Jag ger dig mitt blårutiga
förkläde, det kan du breda ut på golfvet; gå derefter raskt fram
och tag hunden och sätt honom på mitt förkläde. Läs sedan
upp kistan och tag så många slantar du vill. De äro
allesammans af koppar. Men vill du hellre ha silfver, så skall du gå
in i rummet bredvid; der sitter en hund, som har ett par ögon
så stora som ett qvarnhjul; men det skall du inte bry dig
om; sätt honom på mitt förkläde och tag du af pengarna.
Vill du deremot ha guld, så kan du också få det, och det
så mycket du vill bära, om du går in i den tredje
kammaren. Men hunden, som här sitter på penningkistan, har två
ögon, hvart och ett så stort som »Rundetårn»[1]. Det är en
hund, som förslår, må du tro! Men det skall du inte bry dig
om; sätt honom bara på mitt förkläde, så gör han dig
ingenting, och tag sedan ur kistan så mycket guld du vill.
— Det var inte så dumt! sade soldaten. Men hvad skall
jag gifva dig, din gamla hexa? Ty något vill du väl ha med,
kan jag tänka.
— Nej, sade hexan, inte ett enda öre vill jag ha. Du
skall bara ta med dig åt mig ett gammalt elddon, som min
farmor glömde, då hon sist var der nere.
— Nå, så låt mig få tåget om lifvet då! sade soldaten.
— Här är det, sade hexan, och här är mitt blårutiga förkläde.
Så klättrade soldaten upp i trädet, släpte ned sig genom
hålet och stod nu, såsom hexan hade sagt, nere i den stora
gången, der de många hundra lamporna brunno.
Nu läste han upp den första dörren. Hu! der satt
hunden med ögon stora som tekoppar och glodde på honom.
— Du är mig just en hygglig pojke, sade soldaten, satte
honom på hexans förkläde och tog så många kopparslantar,
som han kunde rymma i sin ficka, läste derefter igen kistan,
satte hunden upp igen och gick in i det andra rummet. Usch!
der satt hunden med ögon stora som ett qvarnhjul.
— Du borde inte se så mycket på mig, sade soldaten; du
kunde få ondt i ögonen.
Och så satte han hunden på hexans förkläde; men då han
såg de många silfverslantarna i kistan, kastade han bort alla
kopparslantar, han hade, och fylde fickan och sin ränsel med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
