Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Lillklas och Storklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hår och en stor staf i handen. Han hade en hel drift oxar
och kor framför sig, och de sprungo på säcken, som Lillklas
satt uti, så att den vältade omkull.
— Hå hå! suckade Lillklas. Jag är så ung och skall redan
till himmelriket.
— Och jag stackare, sade oxdrifvaren, är så gammal och
kan ändå inte komma dit ännu.
— Öppna säcken, ropade Lillklas, och kryp in i mitt ställe,
så kommer du genast till himmelriket.
— Ja, det vill jag hjertans gerna, sade oxdrifvaren och
öppnade för Lillklas, som genast sprang ur.
— Vill du nu se efter kreaturen? sade den gamle mannen
och kröp in i säcken; Lillklas knöt i hop den och gick så sin
väg med alla oxarna och korna.
Kort derefter kom Storklas ut ur kyrkan; han tog nu sin
säck på ryggen igen, men tyckte visserligen, att den blifvit bra
lätt, ty den gamle oxdrifvaren var icke mer än hälften så
tung som Lillklas. Hvad han blifvit lätt att bära! tänkte
han; men det kommer sig väl af, att jag hört en psalm. Och
så gick han bort till ån, som var djup och stor, kastade säcken
med den gamle oxdrifvaren ned i vattnet och ropade efter
honom, i tanke att det var Lillklas: Se så, nu skall du inte
narra mig mera!
Derefter gick han hemåt; men då han kom dit, der vägarna
korsade hvarandra, mötte han Lillklas, som dref alla sina
kreatur framför sig.
— Hvad vill det här säga? sade Storklas. Har jag inte dränkt
dig?
— Jo, sade Lillklas; du kastade mig ju bara för en half
timme sedan i ån.
— Men hvar har du då fått alla de här vackra kreaturen
ifrån? frågade Storklas.
— Det är sjöboskap, sade Lillklas. Jag skall berätta hela
historien för dig, och tack skall du äfven ha för att du dränkte
mig; ty nu har jag det bra, är riktigt rik, må du tro! — Jag
var så rädd, då jag låg der inne i säcken, och vinden pep
mig om öronen, då du kastade mig från bron ned i det kalla
vattnet. Jag sjönk genast till bottnen, men stötte mig inte, ty
der nere växer det finaste mjuka gräs. Detta föll jag på, och
säcken öppnades genast, och en den vackraste jungfru, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
