- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 1 /
20

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Lillklas och Storklas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

krithvita kläder och med en grön krans omkring det våta håret,
tog mig i handen och sade: Är det du, Lillklas? Här har du
till en början litet boskap. En mil längre fram på vägen står
ytterligare en hel drift, som jag vill förära dig. — Nu såg
jag, att ån var en stor landsväg för hafsfolket. Nere på bottnen
gingo och körde de ända ifrån hafvet och långt in i landet,
ända dit der ån slutar. Der var så vackert med blommor och
det friskaste gräs, och fiskarna, som summo i vattnet, kilade
omkring öronen på mig, alldeles som fåglarna här uppe i
luften. Och så mycket fint folk der var, och så många kreatur
som gingo der i dikena och på dikesvallarna!

— Men hvarför gick du då strax hit upp till oss igen?
frågade Storklas. Det hade inte jag gjort, då det är så vackert
der nere.

— Jo, sade Lillklas, det var just knipslugt gjordt af mig.
Du hör ju att jag säger, att hafsjungfrun sade, att en mil längre
fram på vägen — och med vägen menar hon ju ån, ty någon
annanstans kan hon inte komma — står ännu en hel boskapsdrift
för min räkning; men jag vet, huru ån går i bugter, än hit och
än dit, det är ju en riktig krokväg; nej, då gör man vägen
kortare, om man, när man kan, går upp på land och tvärs
öfver till ån igen; ty på sådant sätt spar jag in nära en half
mil och hinner förr till min sjöboskap.

— Ja, du är en lycklig ost du! sade Storklas. Tror du,
att jag också får sjöboskap, om jag kommer ned på åbottnen?

— Ja, det tror jag visst! sade Lillklas. Men jag orkar inte
bära dig i säcken fram till ån, ty du är mig för tung; men
om du sjelf vill gå dit och krypa ned i säcken, så skall jag
med största nöje kasta ned dig.

— Tack skall du ha! sade Storklas. Men om jag inte får
sjöboskap, då jag kommer ned, så piskar jag upp dig, det kan
du lita på.

— Åh nej, var då inte så stygg!

Och så gingo de till ån. Då boskapen, som var törstig, såg
vattnet, sprang den allt hvad den kunde för att komma ned
och dricka.

— Se bara, huru brådtom de ha! sade Lillklas. De längta
att komma ned på bottnen igen.

— Ja, men hjelp nu först mig, sade Storklas, ty annars
får du stryk! Och så kröp han ned i den stora säcken, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/1/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free