Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Lilla Idas blommor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den långa, gula blomman liknade fröken, och hon betedde sig
alldeles på samma sätt, då hon spelade, lade sitt aflånga, gula
ansigte än på ena sidan och än på den andra och nickade
takten till den vackra musiken. Ingen enda märkte lilla Ida.
Nu såg hon en stor, blå krokus hoppa upp midt på bordet, der
leksakerna stodo, gå rakt fram till docksängen och draga undan
gardinerna; der lågo de sjuka blommorna, men de reste sig
genast upp och nickade ned till de andra, att de också ville
dansa med. Den gamle rökgubben, på hvilken underläppen
var af bruten, steg upp och bockade sig för de vackra
blommorna, som nu alls icke sågo sjuka ut, utan hoppade ned
bland de andra och voro så glada och nöjda.
Det lät, som om någonting hade fallit ned från bordet;
Ida såg dit bort: det var fastlagsriset, som hoppade ned, ty
det tyckte sig äfven höra till blommorna. Det var också
mycket vackert, och ofvantill satt en liten vaxdocka, som hade
just en sådan bred hatt på hufvudet, som den kanslirådet gick
med; fastlagsriset hoppade på sina tre röda träben midt in
bland blommorna och stampade mycket hårdt, ty det dansade
masurka, och den dansen kunde de andra blommorna icke,
emedan de voro så lätta och icke kunde stampa.
Vaxdockan på fastlagsriset blef med ens stor och lång,
snurrade omkring ofvan om pappersblommorna och ropade helt högt:
»Huru kan man inbilla barnet någonting sådant! Det är den
der dumma fantasien!» Och så liknade vaxdockan alldeles precis
kanslirådet med den breda hatten och såg lika gul och butter ut;
men pappersblommorna slogo honom kring de smala benen, och
så kröp han i hop igen och blef en helt liten vaxdocka. Det
var så lustigt att skåda, att lilla Ida icke kunde låta bli att
skratta. Fastlagsriset fortfor att dansa, och kanslirådet måste
dansa med, det hjelpte icke, han måtte nu göra sig stor och
lång eller förblifva den lilla, gula vaxdockan med den stora,
svarta hatten. Då bådo de andra blommorna för honom, i
synnerhet de, som hade legat i docksängen, och så lät
fastlagsriset bli. I det samma bultade det mycket hårdt inne i lådan,
der Idas docka, Sofi, låg jemte så många andra leksaker.
Rökgubben skyndade sig fram till bordskanten, lade sig rak lång
på magen och drog ut lådan en smula. Der reste sig nu Sofi
och såg sig helt förvånad omkring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
