Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Tummelisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för näpet ut. Hon kunde äfven sjunga, åh, så fint och täckt,
att man aldrig här hade hört något dylikt!
En natt, då hon låg i sin vackra säng, kom en otäck padda
inhoppande genom fönstret, på hvilket en ruta var sönder.
Paddan var så ful, stor och våt och hoppade rätt ned på bordet,
der Tummelisa låg och sof under det röda rosenbladet.
— Det vore en vacker hustru åt min son! sade paddan, och
så tog hon valnötsskalet, der Tummelisa låg och sof, och
hoppade med henne genom rutan ned i trädgården.
Der rann en stor, bred å; men invid stranden var det
sumpigt och gytjigt, och der bodde paddan med sin son. Hu!
äfven han var stygg och ful och liknade fullkomligt sin mor.
Koax, koax, brecke-ke-kex! var allt, hvad han kunde säga, då
han fick se den lilla täcka flickan i valnötsskalet.
— Prata inte så högt, ty då vaknar hon! sade den gamla
paddan. Hon skulle ännu kunna springa ifrån oss, ty hon är
lätt som ett svandun. Vi skola sätta henne ut i ån på ett
af de breda näckrosbladen; det blir för henne, som är så liten
och lätt, alldeles som en ö, och då kan hon inte springa bort,
medan vi göra i ordning helgdagsrummet under gytjan, der I
skolen bygga och bo.
Ute i ån växte så många näckrosor med sina breda, gröna
blad, hvilka se ut, som de flöte på vattnet; det blad, som
var längst bort, var äfven det allra största, och dit ut sam
den gamla paddan och satte der valnötsskalet med Tummelisa.
Den lilla stackaren vaknade helt tidigt på morgonen, och då
hon såg, hvar hon var, började hon gråta så bittert, ty det
var vatten på alla sidor om det stora, gröna bladet, så att hon
omöjligen kunde komma i land.
Den gamla paddan satt nere i gytjan och prydde sitt rum
med säf och gula näckrosknoppar, så att der skulle bli riktigt
fint åt den nya sonhustrun, och sam derefter med den fule
sonen ut till bladet, der Tummelisa stod; de ville hemta hennes
vackra säng, som skulle sättas upp i brudkammaren, innan hon
sjelf kom dit. Den gamla paddan neg så djupt i vattnet för
henne och sade:
— Här skall du få se min son; han skall bli din man, och
I skolen bo så trefligt nere i gytjan.
— Koax, koax, brecke-ke-kex! var allt, hvad sonen kunde säga.
Så togo de den prydliga lilla sängen och summo bort med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
