Sagor och berättelser / Del 1 / 33 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Tummelisa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den; men Tummelisa satt alldeles ensam på det gröna
bladet och grät, ty hon ville icke bo hos den fula paddan eller
ha hennes fule son till man. De små fiskarna, som summo
nere i vattnet, hade säkert sett paddan och hört, hvad hon
sade; derför stucko de upp hufvudet och ville se den lilla
flickan. Så snart de fingo se henne, funno de henne så täck,
och det gjorde dem riktigt ondt, att hon skulle ned till den
fula paddan. Nej, det skulle då aldrig ske! De flockade sig nere
i vattnet rundt omkring den gröna stjelk, som höll bladet,
hvarpå hon stod, gnagde af stjelken med tänderna, och så flöt
bladet nedåt ån, bort med Tummelisa, långt bort, dit paddan
ej kunde komma.

Och I skolen bo så trefligt nere i gytjan.

Tummelisa seglade förbi så många ställen, och de små
fåglarna sutto i buskarna, sågo henne och sjöngo: Hvilken täck
liten jungfru! Bladet sam allt längre och längre bort med
henne, och sålunda for Tummelisa utomlands.

En liten vacker, hvit fjäril flög allt jemt rundt omkring
henne och satte sig slutligen ned på bladet, ty han tyckte så
mycket om lilla Tummelisa, och hon var så nöjd och glad,
ty nu kunde paddan icke nå henne, och det var så vackert,
der hon seglade; solen sken på vattnet, och det var som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>