Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Tummelisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bott, rullade ihop sig och blef endast en gul, vissen stjelk,
och hon frös så förfärligt, ty hennes kläder voro sönderrifna,
och hon var sjelf så späd och liten, den stackars Tummelisa,
att hon visst måste komma att frysa ihjäl. Det började att
snöa, och hvar enda snöflinga, som föll på henne, var som
när man kastar en hel skofvel på oss, ty vi äro stora, och hon
var endast en tum lång. Derpå svepte hon in sig i ett visset
blad, men detta ville icke gifva någon värme, och hon skalf
af köld.
Strax utanför skogen, dit hon nu hade kommit, låg ett stort
sädesfält, men säden var för länge sedan borta, och endast
den nakna, torra stubben stack upp ur den frusna marken.
Stubben var för henne alldeles som en stor skog att färdas
igenom, och — hu, hvad hon skalf af köld! Så kom hon till
åkerråttans dörr, ett litet hål under sädesstubben. Der
innanför bodde åkerråttan varmt och godt och hade hela rummet
fullt med säd, ett vackert kök och skafferi. Den stackars
Tummelisa stälde sig innanför dörren, lik en annan fattig
tiggarflicka, och bad om en liten bit af ett bjuggkorn, ty hon
hade på två dagar icke fått det allra ringaste att äta.
— Din lilla stackare, sade åkerråttan, ty hon var i sjelfva
verket en god gammal åkerråtta, stig du in i mitt varma rum och
ät med mig.
Som hon nu tyckte rätt mycket om Tummelisa, sade hon:
— Du kan gerna stanna hos mig i vinter; men du skall
hålla mitt rum rent och fint och berätta historier för mig, ty
sådana tycker jag mycket om.
Och Tummelisa gjorde, hvad den goda gamla åkerråttan
begärde, och mådde mycket godt hos henne.
— Nu få vi snart besök, sade åkerråttan; min granne plägar
helsa på hos mig en gång i veckan. Han har det ännu bättre
än jag, har stora salar och går med en så vacker, svart
sammetspels. Kunde du få honom till man, blefve du väl
försörjd. Men han är blind. Du måste berätta honom de allra
vackraste historier du kan.
Men detta brydde Tummelisa sig icke om; hon ville alls
icke ha grannen, ty han var en mullvad. Han kom och gjorde
visit i sin svarta sammetspels; han var så rik och så lärd,
sade åkerråttan; hans bostad var också öfver tjugu gånger större
än åkerråttans, och lärdom hade han; men solen och de vackra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
