Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Tummelisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många svalbon, och i ett af dessa bodde svalan, som bar
Tummelisa.
— Här är mitt hus! sade svalan; men om du nu vill sjelf
söka ut åt dig en af de präktigaste blommorna, som växa der
nere, så skall jag sätta dig der, och du skall få det så rart,
du sjelf kan önska dig.
— Det var härligt! sade hon och klappade i de små händerna.
Der låg en stor, hvit marmorpelare, som hade fallit omkull
på marken och brustit i tre stycken; men mellan dessa växte
de vackraste stora, hvita blommor. Svalan flög ned med
Tummelisa och satte henne på ett af de breda bladen; men huru
förvånad blef hon icke! Der satt en liten man midt i
blomman, så hvit och genomskinlig, som om han varit af glas; den
vackraste guldkrona hade han på hufvudet, och de vackraste
fina vingar på axlarna, och sjelf var han icke större än
Tummelisa. Han var blommans engel. I hvarje blomma bodde en
sådan liten man eller qvinna; men denne var kung öfver dem
allesammans.
 |
| Derför tog han guldkronan af sitt hufvud och satte den på hennes. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
