Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Reskamraten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
menniska, och då törs du nog bedja den gode Guden, att det måtte
gå mig väl.
Ute på fältet, der Johannes gick, stodo alla blommorna så
friska och vackra i det varma solskenet, och de nickade i
vinden, som om de ville säga: »Välkommen i det gröna! Är det
inte bra ljufligt här?» Men Johannes vände sig ännu en gång
om för att se den gamla kyrkan, der han som litet barn
hade blifvit döpt och der han hvar söndag hade varit
tillsammans med sin gamle far och sjungit sin psalm. Då såg
han högt uppe i en af torngluggarna kyrktomten stå med sin
lilla röda toppmössa, skuggande för sitt ansigte med den böjda
armen, emedan solen eljest stuckit honom i ögonen. Johannes
nickade farväl åt honom, och den lille tomten svängde sin röda
mössa, lade handen på hjertat och kysste flere gånger på
fingrarna för att visa, huru väl han ville honom och att han
önskade honom en riktigt lycklig resa.
Johannes tänkte på, huru mycket vackert han nu skulle få
se i den stora präktiga verlden, och gick längre och längre
bort, längre än han någonsin förr hade varit. Han kände alls
icke de städer, han färdades igenom, eller de menniskor, han
mötte; han var nu långt ute bland främlingar.
Den första natten måste han lägga sig att sofva i en höstack
ute på marken, ty någon annan säng hade han icke. Men detta
var riktigt skönt, tyckte han; kungen sjelf kunde ej ha det
präktigare. Hela fältet med ån, höstacken och så den blå
himmeln der ofvan var en riktigt vacker sängkammare. Det
gröna gräset med de små röda och hvita blommorna var
golfmatta, fläder- och nyponbuskarna voro blomsterbuketter, och
till tvättfat hade han hela ån med det klara, friska vattnet,
der vassen bugade sig och sade både god natt och god morgon.
Månen var en riktigt stor nattlampa högt uppe under det blå
taket, och den tände icke eld i gardinerna. Johannes kunde
sofva fullkomligt lugnt, och det gjorde han också och vaknade först
då solen steg upp och alla de små fåglarna rundt omkring
honom sjöngo: »God morgon, god morgon! Är du inte uppe ännu?»
Klockorna ringde till gudstjenst, ty det var söndag; folket
gick för att höra presten, och Johannes följde med, sjöng en
psalm och hörde Guds ord, och det föreföll honom, som om
han varit i sin egen kyrka, der han var döpt, och sjungit
psalmer med sin far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
