Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Reskamraten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
morgon natt åter kommer hit ut till mig, taga med dig hans
ögon, ty dem vill jag äta upp.
Prinsessan neg mycket djupt och sade, att hon ej skulle
glömma ögonen. Trollet öppnade nu berget, och hon flög hem
igen; men reskamraten följde efter och piskade henne så
hårdt med riset, att hon suckade helt djupt öfver det starka
haglandet och skyndade sig allt hvad hon kunde att komma
genom fönstret in i sin sängkammare; men reskamraten flög
tillbaka till värdshuset, der Johannes ännu sof, löste af sig
sina vingar och lade sig äfvenledes på sängen, ty han kunde
nu med skäl vara trött.
Johannes vaknade helt tidigt den följande morgonen;
reskamraten steg äfven upp och berättade, att han under
natten hade drömt en mycket underlig dröm om prinsessan
och hennes ena sko samt bad honom derför ändtligen fråga,
om icke prinsessan möjligen hade tänkt på sin ena sko.
Detta var just hvad han hade hört af trollet inne i berget;
men han ville icke nämna något derom för Johannes, utan
bad honom bara fråga, om hon icke hade tänkt på sin ena sko.
— Jag kan lika gerna fråga det ena som det andra, sade
Johannes. Kanske är det riktigt, hvad du drömt, ty jag tror
i alla händelser, att Gud nog hjelper mig. Men jag vill
likväl säga dig farväl; ty om jag gissar orätt, får jag aldrig
mera se dig.
Så kysste de hvarandra, och Johannes gick in till staden
och upp på slottet. Hela salen var alldeles full af menniskor;
domarne sutto i sina länstolar och hade ejderdunskuddar
under hufvudet, ty de hade så mycket att tänka på. Gamle
kungen reste sig upp och torkade sig i ögonen med en hvit
näsduk. Nu trädde prinsessan in; hon var ännu mycket
vackrare än dagen förut och helsade så vänligt på dem
allesammans; men Johannes räckte hon handen och sade:
— God morgon, du!
Nu skulle Johannes till att gissa, hvad hon hade tänkt på.
Gud, hvad hon såg vänligt på honom! Men just som hon
hörde honom säga det enda ordet: sko, blef hon krithvit i
ansigtet och skalf i hela kroppen; men det tjenade henne till
ingenting, ty han hade gissat rätt.
Hejsan, hvad gamle kungen blef glad! Han slog en
kullerbytta, så att det rök om honom, och allt folket klappade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
