- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 1 /
70

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Den lilla sjöjungfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var hon alltid förtjust öfver det nya och vackra hon såg; men
då de nu såsom fullvuxna hade lof att stiga dit upp, när
de ville, blef det dem likgiltigt, och de längtade åter efter
hemmet, och efter en månads förlopp sade de, att nere hos dem
vore det ändå allra vackrast, och der trifdes man så godt.

Mången aftonstund togo de fem systrarna hvarandra under
armarna och stego i en rad upp öfver vattnet; vackra röster
hade de, vackrare än någon menniskas, och när det nu drog
i hop till storm, så att de kunde tro, att fartyg skulle förlisa,
summo de framför dessa och sjöngo så vackert om, huru
härligt det var på hafsbottnen, och bådo sjömännen att icke frukta
för att komma dit ned; men dessa kunde icke förstå orden,
utan trodde, att det var stormen, och ej heller fingo de se
härligheten der nere, ty då skeppet sjönk, drunknade
menniskorna och kommo endast som döda ned till hafskungens slott.

Då systrarna sålunda om aftnarna arm i arm stego högt upp
genom hafvet, stod den lilla systern qvar helt allena och såg
efter dem, och det var, som om hon velat gråta; men
sjöjungfrun har inga tårar och lider derför så mycket mera.

— Ack, om jag ändå vore femton år! sade hon. Jag vet,
att jag skall komma att tycka mycket om verlden här ofvanför
och om menniskorna, som bygga och bo der uppe.

Slutligen fylde hon sina femton år.

— Se så, nu få vi äfven dig ut ur boet, sade hennes farmor,
den gamla enkedrottningen. Kom nu och låt mig pryda dig,
liksom dina andra systrar!

Och så satte hon en krans af hvita liljor på hennes hår,
men hvarje blomblad var hälften af en perla, och så lät den
gamla åtta stora ostron klämma sig fast vid prinsessans stjert
för att derigenom visa hennes höga stånd.

— Det gör så ondt! sade den lilla sjöjungfrun.

— Ja, något måste man lida för grannlåten, svarade den gamla.

Ack, hon skulle så gerna velat skaka af sig all denna prakt
och lägga bort den tunga kransen; hennes röda blommor i
trädgården klädde henne mycket bättre, men hon tordes nu ej
göra om det. Farväl! sade hon och steg upp genom vattnet,
så lätt och klar som en bubbla.

Solen hade just gått ned, då hon lyfte sitt hufvud upp
öfver hafvet; men alla skyarna lyste ännu som rosor och
guld, och midt i den blekröda luften tindrade aftonstjernan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/1/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free