Sagor och berättelser / Del 1 / 72 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Den lilla sjöjungfrun

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lilla sjöjungfrun tyckte detta just vara en munter färd, men
så tyckte icke sjöfolket; skeppet knakade och brakade, de tjocka
plankorna bugnade vid de starka stötar, brottsjöarna gåfvo
skeppet, masten bräcktes tvärt af, som om den varit ett rör, och
skeppet krängde på sidan, medan vattnet trängde in i rummet.
Den lilla sjöjungfrun såg nu, att de sväfvade i fara, och hon måste
sjelf akta sig för bjelkar och spillror af fartyget, hvilka drefvo
på vattnet. Ett ögonblick var det så kolmörkt, att hon ej
kunde skönja det allra ringaste, men då det sedan blixtrade,
blef det å nyo så klart, att hon kunde urskilja allesammans på skeppet.

Hon kunde urskilja allesammans på skeppet.

En hvar sökte reda sig så godt han kunde;
den unge prinsen spejade hon i synnerhet efter, och då
skeppet remnade, såg hon honom sjunka ned i den djupa sjön. I
första ögonblicket blef hon mycket glad, ty nu skulle han
komma ned till henne; men derpå erinrade hon sig, att
menniskorna icke kunna lefva i vattnet och att han endast som död
skulle kunna komma ned till hennes fars slott. Nej, dö, det
finge han icke; derför sam hon in bland bjelkar och
plankor, som drefvo på vattnet, glömde alldeles, att de kunde
krossa henne, dykte djupt under vattnet och steg åter högt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>