Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Kejsarens nya kläder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu gick den gamle, hederlige ministern in i salen, der de
båda bedragarne sutto och arbetade med de tomma
väfstolarna. Åh, Gud bevare oss! tänkte den gamle ministern och
spärrade upp ögonen. Jag kan ju inte se någonting! Men
det sade han icke.
De båda bedragarne bådo honom vara så god och stiga
närmare och frågade, om det icke vore ett vackert mönster och
sköna färger. Med det samma pekade de på den tomma väfstolen,
och den stackars gamle ministern fortfor att spärra upp
ögonen, men kunde icke se någonting, ty der fans ingenting.
Herre Gud! tänkte han, skulle jag vara dum? Det har jag
aldrig trott, och det bör ingen menniska få veta. Skulle jag
inte duga att sköta mitt embete? Nej, det går inte an, att
jag säger, att jag inte kan se tyget.
— Nå, ni säger ingenting, sade den ene, som väfde.
— Åh, det är vackert, alldeles utomordentligt vackert! sade
den gamle ministern och tittade genom sina glasögon. Hvilket
mönster och hvilka färger! Ja, jag skall säga kejsaren, att det
särdeles behagar mig.
— Nå, det gläder oss, sade de båda väfvarne, och nu
nämde de färgerna och det sällsamma mönstret vid namn.
Den gamle ministern hörde noga på, så att han skulle kunna
säga det samma, då han kom hem till kejsaren, och det
gjorde han.
Nu begärde bedragarne mera penningar, mera silke och guld,
som de skulle begagna till väfnaden. Alltsammans stoppade
de i sina egna fickor, och i väfven kom icke en tråd; men
de fortforo som förut att väfva på den tomma väfstolen.
Kejsaren sände snart en annan hederlig embetsman dit för
att se, huru det ginge med väfven och om tyget snart vore
färdigt. Det gick honom på samma sätt som ministern: han
såg och såg, men som der icke fans annat än de tomma
väfstolarna, kunde han ingenting se.
— Ja, är det inte ett vackert tyg? sade de båda
bedragarne och visade och förklarade det vackra mönstret, som
alls icke fans till.
— Dum är jag inte, tänkte mannen. Det är således mitt
goda embete, jag inte duger till? Det var då verkligen eget!
Men det bör man inte låta någon märka. Och så prisade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
