Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Kejsarens nya kläder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyget, som han icke såg, och förklarade dem sin förtjusning
öfver de vackra färgerna och det präktiga mönstret. Ja, det
är riktigt utsökt vackert, sade han till kejsaren.
Alla menniskor i staden talade om det präktiga tyget.
Nu ville kejsaren sjelf se det, medan det ännu var i
väfstolen. Med en hel skara utmärkta män, bland dem de två
gamla, hederliga embetsmännen, som förut hade varit der,
gick han till de båda listiga bedragarne, som nu väfde af alla
krafter, men utan både ränning och inslag.
— Ja, är det inte magnifikt? sade de båda hederliga
embetsmännen. Täckes ers majestät se, hvilket mönster, hvilka
färger! Och så pekade de på den tomma väfstolen, ty de
trodde, att de andra nog kunde se tyget.
— Hvad vill det här säga! tänkte kejsaren. Jag ser
ingenting, det är ju förskräckligt! Är jag dum? Duger jag inte
till att vara kejsare? Det var det förfärligaste, som kunde
arrivera mig! — Åh, det är mycket vackert! sade kejsaren.
Det har mitt allerhögsta bifall. Och han nickade belåten och
betraktade den tomma väfstolen; ty han ville icke säga, att
han ingenting kunde se. Hela sviten, som han hade med sig,
såg och såg, men såg ändå icke mera än alla de andra;
emellertid sade de, liksom kejsaren: Åh, det är mycket vackert! och
rådde honom att kläda sig i detta nya präktiga tyg första
gången vid den stora procession, som snart skulle ega rum.
— Det är magnifikt, ypperligt, charmant! gick det från mun
till mun, och allesammans voro de så innerligt nöjda dermed.
Kejsaren gaf hvardera af bedragarne ett riddarkors att hänga
i knapphålet samt titel af väfjunkare.
Hela natten före den förmiddag, då processionen skulle ega
rum, sutto bedragarne uppe och hade öfver sexton ljus tända.
Folk kunde se, att de hade brådt med att få kejsarens nya
kläder färdiga. De låtsade, som de togo tyget ur väfstolen,
de klipte i luften med stora saxar, de sydde med synål utan
tråd och sade slutligen: Se så, nu äro kläderna färdiga!
Kejsaren kom sjelf dit med sina förnämsta kavaljerer, och
de båda bedragarne lyfte ena armen i vädret, som om de
hållit i något, och sade: Här äro benkläderna! här är rocken!
här är manteln! och så vidare. De äro lätta som
spindelväf! Man skulle kunna tro, att man inte hade någonting på
kroppen; men deri ligger just dygden hos dessa kläder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
