- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 1 /
95

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Lyckans galoscher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

önskan i och afseende på tid eller rum blir strax uppfyld och
menniskan sålunda ändtligen en gång lycklig här nere.

— Jo det må du tro, sade Sorgen; nej, hon blir grufligt
olycklig och välsignar det ögonblick, då hon åter blir fri från
galoscherna.

— Hvad menar du? sade den andra. Nu ställer jag dem
här vid dörren; någon tager miste och blir den lycklige!

Så lydde det samtalet.

2. Hvad som hände justitierådet.

Det var sent; justitierådet Knap, fördjupad i konung Hans’
tid, skulle gå hem, och nu ville ödet, att han i stället för sina
galoscher fick på sig Lyckans och steg ut på Östergade;
men han hade genom galoschernas trollkraft stigit tillbaka
till konung Hans’ tid, och derför satte han foten midt i
smuts och gytja ute på gatan, efter som det på den tiden
ännu icke fans någon stenläggning.

— Det är ju förskräckligt hvad här är smutsigt, sade
justitierådet. Hela trottoaren är borta, och alla lyktorna äro
släckta.

Månen var ännu icke nog högt uppe, och luften var
dessutom temligen tjock, så att allt omkring låg insvept i mörker.
I det närmaste gathörnet hängde emellertid en lykta framför
en madonnabild; men detta sken var så godt som intet; han
märkte det först, då han stod rakt der under, och hans ögon
föllo på den målade taflan med modern och barnet.

— Det är visst ett konstkabinett, der de glömt att taga in
skylten, tänkte han.

Ett par personer i tidhvarfvets drägt gingo förbi honom.

— Nej, men så de der sågo ut! De kommo visst från
någon maskerad.

Plötsligt ljödo trummor och pipor, och starka bloss lyste;
justitierådet stannade och såg nu ett sällsamt tåg komma
förbi. Allra främst gick en hel trupp trumslagare, hvilka
ganska hyggligt trakterade sina instrument, och dem följde
drabanter med bågar och armborst. Den förnämste i tåget
var en andlig man. Förvånad frågade justitierådet, hvad detta
betydde och hvem denne man var.

— Det är Själlands biskop, svarade man.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/1/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free