Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Lyckans galoscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla nyttiga skrifter, men tycker äfven rätt mycket om de nyare,
utom »Hvardagshistorierna»; dem ha vi nog af i verkligheten.
— Hvardagshistorier? frågade vår baccalaureus.
— Ja, jag menar de här nya romanerna.
— Åh, sade mannen med ett leende, det är likväl mycket
snille i dem, och de läsas vid hofvet. Kungen tycker särdeles
om romanen om herr Ivan och herr Gavian, som handlar om
kung Artus och hans kämpar vid runda bordet; han har
skämtat deröfver med sina höga herrar[1].
— Ja, den har jag inte läst ännu, sade justitierådet. Det
måtte vara en alldeles ny, som Heiberg gifvit ut.
— Nej, svarade mannen; den är inte utgifven af Heiberg,
utan af Gottfred von Ghemen.
— Ja så, är det författaren? sade justitierådet. Det är ett mycket
gammalt namn. Han var ju den förste boktryckaren i Danmark?
— Ja, det är vår förste boktryckare, sade mannen.
På detta sätt gick det rätt bra. Nu talade en af de goda
borgarne om den stora pesten, som hade rasat för ett par
år sedan och menade den af år 1484; justitierådet trodde, att
det var fråga om koleran, och så gick samtalet rätt bra.
Fribytarkriget 1490 låg så nära, att det måste vidröras; de
engelska fribytarne hade tagit skeppen på redden, sade de; och
justitierådet, som riktigt hade lefvat sig in i händelserna år
1801, instämde helt och hållet i utfallen mot engelsmännen.
Det öfriga samtalet gick deremot icke lika bra, och hvarje
ögonblick blef det å ömse sidor gudsfred — yxskaft. Den
gode baccalaureus var allt för okunnig, och justitierådets
enklaste yttranden läto allt för djerfva och fantastiska i hans
öron. De sågo på hvarandra, och blef det allt för galet, så
talade baccalaureus latin, då han trodde sig blifva bättre
förstådd; men det hjelpte ändå icke.
— Hur är det med er? frågade värdinnan och ryckte
justitierådet i armen. Nu återfick han besinningen; ty
medan han talade, hade han helt och hållet glömt allt det
föregående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
