Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Lyckans galoscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Herre Gud, hvar är jag? sade han, och svindlade vid
tanken derpå.
— Claret skola vi dricka! Mjöd och bremenöl! ropade en af
gästerne, och ni skall dricka med.
Två uppasserskor kommo in, och den ena hade två färger i
mössan. De slogo uti och nego; det gick en iskall kåre utefter
ryggen på justitierådet.
— Hvad vill det här säga? Hvad vill det här säga? sade
han, men måste likväl dricka med dem. De lade helt artigt
beslag på den gode mannen; han var rent förtviflad, och då en
af dem sade, att han var drucken, tviflade han alldeles icke på
mannens ord, men bad dem bara skaffa honom en droska,
och så trodde de, att han talade moskovitiska.
Aldrig förr hade han varit i ett så rått och simpelt
sällskap; man skulle kunna tro, att landet hade gått tillbaka till
hedendomen, tänkte han. Det är det förskräckligaste ögonblicket
i mitt lif! Men i det samma kom han på den tanken att luta
sig ned under bordet, krypa till dörren och så söka att slippa
ut. Men just som han var nära utgången, märkte de andra,
hvad han hade för sig, och fattade honom i benen, och då
gingo galoscherna till hans stora lycka af, och med dessa var
det äfven slut med hela trolleriet.
Justitierådet såg mycket tydligt framför sig en klart
brinnande lykta, och bakom denna låg ett stort hus. Han kände
igen både detta och husen bredvid. Det var på Östergade,
sådan vi alla känna den; sjelf låg han med benen mot en
port, och midt emot satt brandvakten och sof.
— Nå, du min skapare, har jag inte legat här på gatan och
drömt! utbrast han. Ja, det är Östergade! Hur välsignadt ljus
och glad är hon inte! Det var då förskräckligt, hvad det der
punschglaset måste ha verkat på mig!
Två minuter derefter satt han i en droska, som körde till
Kristianshavn med honom. Han tänkte på den ångest och
nöd, han hade utstått, och prisade af hjertat den lyckliga
verkligheten, vår tid, som med alla sina brister dock var vida
bättre än den, i hvilken han nyss hade befunnit sig, och se
detta var förståndigt af justitierådet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
