- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 1 /
101

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Lyckans galoscher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3. Brandvaktens äfventyr.

— Der ligger minsann ett par galoscher! sade brandvakten.
Det är visst löjtnantens, som bor der uppe. De ligga alldeles
vid porten.

Den ärlige mannen skulle gerna velat ringa på och aflemna
dem, ty der lyste ännu; men han ville icke väcka de andra
personerna i huset och lät det derför vara.

— Det måtte vara rätt lugnt att ha på sig ett par
sådana här tingestar, sade han. De äro så mjuka i lädret. De
sutto nu på hans fötter. Hvad det ändå går underligt till
här i verlden! Löjtnanten kunde nu gå och lägga sig i sin
goda säng, men tro, att han gör det! Fram och tillbaka
på golfvet vankar han. Han är en lycklig menniska, han!
Han har hvarken hustru eller småttingar. Och hvar enda afton
så är han borta på kalas. Ack, vore jag bara i hans ställe,
så vore jag en lycklig man!

I det samma han yttrade sin önskan, verkade galoscherna, som
han hade tagit på sig, och brandvakten gick öfver i löjtnantens
hela både yttre och inre menniska. Han stod der uppe i
rummet och höll mellan fingrarna ett litet rosenrödt papper, hvarpå
var skrifvet ett poem, ett poem af herr löjtnanten sjelf; ty
hvem har icke någon gång i sitt lif varit stämd att poetisera,
och om man då nedskrifver tanken, så har man versen. Här
stod skrifvet:

O, vor’ jag rik!

»O, vor’ jag rik!» så bad jag mången gång,
då jag ännu var knappast alnen lång.
O, vor’ jag rik! så blef jag officer
och finge sabel, plymer, guldbandtler.
Den tid väl kom, då jag blef officer;
men rik det blef jag likväl ej, dess värre,
                mig halp vår herre!

Så ung och glad jag satt en aftonstund,
en sju års flicka kysste då min mun;
ty jag var rik på sagor, äfventyr,
fastän på pengar just en fattig fyr.
Men barnet nöjde sig med äfventyr,
då var jag rik, men ej på guld, dess värre,
                det vet vår herre!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/1/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free