- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 1 /
103

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Lyckans galoscher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då inte bort mellan händerna på en. När vi dö, sade
studenten, som gumman min har groftvätt åt, flyga vi från den
ena stjernan till den andra. Det är då en osanning; men artigt
nog kunde det vara i alla fall. Om jag ändå kunde göra ett litet
hopp dit upp, så kunde kroppen gerna bli qvar här på trappan!

Se, det finnes nu vissa saker här i verlden, som man
måste vara mycket försigtig med att uttala; men ännu mera
försigtig bör man vara, i fall man har Lyckans galoscher på
fötterna. Hör bara på, huru det gick med brandvakten!

Hvad oss menniskor angår, så känna vi ju nästan alla den
hastighet, hvarmed man kommer framåt med ånga; vi ha pröfvat
den antingen på jernvägen eller med det öfver hafvet gående
skeppet. Denna flygt är emellertid lik trögdjurets vandring
eller snigelns gång i jemförelse med ljusets snabbhet; detta
flyger nitton millioner gånger hastigare än den bästa
kapplöpare, och likväl är elektriciteten ändå snabbare. Döden är
en elektrisk stöt, som vi få i hjertat; på elektricitetens
vingar flyger den frigjorda själen. Åtta minuter och några
sekunder behöfver solljuset för en resa af mer än tjugu
millioner mil; med elektricitetens iltåg behöfver själen färre
minuter för att göra samma färd. Rummet mellan verldskloten
är för henne ej större, än det i en och samma stad är för oss
emellan våra vänners hus, äfven om dessa ligga temligen nära
hvarandra. Emellertid kostar oss denna elektriska hjertstöt
kroppens bruk här nere, om vi icke, såsom vår brandvakt, hafva
på oss Lyckans galoscher.

På några sekunder hade brandvakten farit de 52,000
milen till månen, hvilken, som man vet, är danad af ett ämne
vida lättare än vår jords och är hvad vi kalla mjuk, liksom
nyfallen snö. Han befann sig på ett af de otaliga ringberg,
hvilka vi känna af doktor Mädlers stora karta öfver månen;
ty den känner du väl? Invändigt stupade ringberget en
hel mil brant ned i en kittel; der nere låg en stad, som såg
ut som ägghvita i ett glas vatten, lika mjuk och med likadana
torn och kupoler och segelformiga altaner, genomskinliga och
svajande i den tunna luften. Vår jord sväfvade som en stor
eldröd kula öfver hans hufvud.

Der voro så många varelser, och allesammans visserligen
hvad vi skulle kalla menniskor; men de sågo helt annorlunda
ut än vi; de hade äfven ett språk; men ingen kan väl begära,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/1/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free