Sagor och berättelser / Del 1 / 106 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Lyckans galoscher

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

4. Ett hufvudmoment. Ett deklamationsnummer.
En högst ovanlig resa.

Hvarje kjöbenhavnare vet, huru ingången till Frederiks
hospital i Kjöbenhavn ser ut; men då antagligen äfven några
icke-kjöbenhavnare läsa denna historia, böra vi gifva en kort
beskrifning derpå.

Lyckans galoscher hade bragt honom i denna ställning.

Hospitalet är skildt från gatan genom ett temligen högt
staket, i hvilket de tjocka jernstängerna stå så långt ifrån
hvarandra, att det berättas, att mycket smala kandidater skola
ha klämt sig ut emellan dem och på detta sätt gjort sina små
visiter ute. Den del af kroppen, som det föll sig svårast att
praktisera ut, var hufvudet; här, som ofta i verlden, voro
således de små hufvudena de lyckligaste. Detta kan vara nog
till inledning.

En ung kandidat, om hvilken det endast i kroppsligt afseende kunde
sägas, att han hade ett tjockt hufvud, hade
just vakt denna afton; det var ett hällande regn; men trots
dessa båda hinder måste han ut, bara på en fjerdedels timme;
detta var icke något, tyckte han, som behöfde meddelas
portvakten, då man kunde slinka ut mellan jernstängerna. Der
lågo galoscherna, som brandvakten hade glömt; minst tänkte
han, att de voro Lyckans. De kunde vara mycket bra i det
här vädret, och han tog dem på sig. Nu gälde det, om han
kunde klämma sig igenom, ty han hade aldrig förr försökt det.
Der stod han nu.

— Ack, om jag ändå hade hufvudet väl ute! sade han, och
ehuru det var mycket tjockt och stort, gled det genast lätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>