Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Lyckans galoscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det ser ut, som om det vore mina egna galoscher! sade
en af herrar notarier, i det han betraktade hittegodset och
stälde dem bredvid sina egna. Det fordras mer än ett
skomakaröga för att skilja dem från hvarandra.
— Herr notarie! sade en poliskonstapel, som trädde in med
några papper.
Notarien vände sig om och talade med karlen; men då detta
var gjordt och han såg på galoscherna, var han i stor
villrådighet om, huru vida det var de till venster eller de till höger, som
tillhörde honom. Det måste vara de som äro våta, tänkte han;
men just detta var oriktigt tänkt, ty det var Lyckans; men
hvarför skulle icke äfven polisen kunna taga miste? Han tog
dem på sig, stoppade några papper i fickan och andra under
armen, hvilka skulle genomläsas och afskrifvas hemma. Men
nu var det just söndags förmiddag och vackert väder; en tur
ut till Frederiksberg, tänkte han, skulle göra mig godt, och
så gick han dit ut.
Ingen kunde vara en mera stilla och flitig menniska än
denne unge man; vi unna honom gerna den lilla spatserturen;
ty den skulle säkert vara ganska välgörande för honom efter
det myckna stillasittandet. I början gick han utan att tänka
på någonting; derför hade galoscherna icke tillfälle att visa
sin trollkraft.
I alleen mötte han en bekant, en ung poet, som berättade
honom, att han dagen derpå skulle anträda sin sommarresa.
— Ja så, så att du nu skall ut igen? sade notarien.
Du är då också en lycklig, fri menniska. Du kan flyga hvart
du vill, medan vi andra ha en boja omkring benet.
— Men den sitter fast vid brödträdet, sade poeten. Du
behöfver inte sörja för morgondagen, och när du blir gammal,
får du pension.
— Du har det ändå bäst, sade notarien. Att sitta och
dikta, det är ju en lust och fröjd! Alla menniskor säga dig
angenäma saker, och så är du din egen herre. Jo, du skulle
bara pröfva på att sitta i rätten med de triviala målen!
Poeten skakade på hufvudet, notarien skakade äfven på
hufvudet; en hvar behöll sin öfvertygelse, och så skildes de åt.
— Det är då ett eget slägte, de der poeterne, sade notarien.
Jag skulle just ha lust att försöka gå in i en sådan natur
och sjelf bli poet; jag är öfvertygad om, att jag inte skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
