Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Lyckans galoscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antagas, och sjelfva brefvet var alls icke artigt skrifvet. Hm! hm!
sade notarien och satte sig ned på en bänk; hans tanke var
så liflig, hans hjerta så vekt; ovilkorligt tog han en af de
närmaste blommorna; det var en liten enkel tusensköna. Hvad
botanisten först genom många föreläsningar säger oss, förkunnade
hon på en minut; hon berättade myten om sin födelse, hon
berättade om solljusets makt, som utspände de fina bladen och
tvang dem att dofta. Då tänkte han på lifvets strider, som på
samma sätt väcka känslorna i vårt bröst. Luft och ljus voro
blommans friare, men ljuset var den gynnade; efter ljuset böjde
hon sig; när detta försvann, rullade hon i hop sina blad och
insomnade under luftens omfamning. Det är ljuset som pryder
mig, sade blomman. Men luften låter dig andas, hviskade
skalderösten.
Nära invid stod en gosse och slog med sin käpp i ett
gytjigt dike; vattendropparna stänkte upp bland de gröna
grenarna, och notarien tänkte på de millioner osynliga djur, som
i dropparna blefvo kastade till en höjd, hvilken efter deras
storlek var för dem, som det skulle vara för oss att slungas högt
upp öfver molnen. I det notarien tänkte härpå och på hela den
förändring, som hade försiggått med honom, log han och sade
för sig sjelf: Jag sofver och drömmer. Märkvärdigt är det i
alla fall. Hvad man ändå kan drömma naturligt och sjelf veta,
att det endast är en dröm! Kunde jag blott erinra mig det
i morgon, då jag vaknar! Nu tycker jag mig vara alldeles
ovanligt stämd; jag har en klar blick öfver allting, känner
mig så upplifvad, men jag är säker på, att i fall jag i
morgon erinrar mig något deraf, så är det bara sammelsurium
— det har jag erfarit förr. Det går med allt det förståndiga
och härliga, man hör och säger i drömmen, alldeles som med
dvergarnes guld: då man finner det, är det rikt och präktigt,
men sedt vid dagen, är det endast stenar och vissna blad.
Ack! suckade han helt vemodigt och såg på de sjungande
fåglarna, som så glada hoppade från gren till gren. De ha
det mycket bättre än jag; att flyga är en härlig konst; lycklig
den, som blifvit född med den! Ja, om jag skulle vilja förvandlas
till något, så skulle det vara till en sådan der liten lärka!
I det samma växte rockskört och armar i hop till vingar,
kläderna blefvo fjädrar och galoscherna klor; han märkte det
mycket väl och log inom sig. Så der ja, nu kan jag då se,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
