- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 1 /
126

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Tusenskönan - 12. Den ståndaktige tennsoldaten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de fina bladen, var emellertid vida starkare än den, som annars
finnes hos denna blomma; detta märkte äfven fågeln, och ehuru
han försmäktade af törst och i sin vånda ryckte af de fina
grässtråna, rörde han alls icke blomman.

Det blef afton, och ännu kom ingen med en vattendroppe
åt den stackars fågeln; då sträckte han ut sina vackra vingar,
skakade dem krampaktigt, och hans sång var ett vemodigt pip!
pip! Det lilla hufvudet böjde sig ned mot blomman, och fågelns
hjerta brast af brist och längtan. Då kunde blomman icke, såsom den
föregående aftonen, lägga ihop sina blad och sofva, utan hängde sjuk och
sörjande ned mot jorden.

illustration placeholder
Fågelns hjerta brast af brist och längtan.


Först den följande morgonen kommo gossarne, och då de sågo, att fågeln
var död, gräto de, gräto många tårar och gräfde honom en vacker graf, som de prydde med
blomblad. Fågelns lik kom i en röd, vacker ask; kungligt skulle
han begrafvas, den stackars fågeln. Då han lefde och sjöng,
glömde de honom och läto honom sitta i buren och lida brist;
men nu fick han ståt efter sig och många tårar.

Men grästorfvan med tusenskönan utkastades i dammet på
landsvägen; ingen tänkte på henne, som dock hade känt mest
för den lilla fågeln och gerna skulle velat trösta honom.

*



12.

Den ståndaktige tennsoldaten.

Det var en gång tjugufem tennsoldater, som alla voro
bröder, ty de voro födda af en gammal tennsked. Geväret höllo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 14 06:52:31 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hcasob/1/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free