Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. De vilda svanarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fädernehem; elfva dagar våga vi stanna här och flyga öfver denna
stora skog, hvarifrån vi kunna skönja slottet, der vi föddes och
der vår far bor, och se det höga tornet på kyrkan, der vår
mor är begrafven. — Här tycka vi, att träd och buskar äro
slägt med oss; här ila de vilda hästarna fram öfver slätterna,
såsom vi sågo det i vår barndom; här sjunger kolaren de gamla
visor, efter hvilka vi dansade som barn; här är vårt
fädernesland, hit känna vi oss dragna, och här ha vi funnit dig, du
kära, lilla syster. Ännu två dagar våga vi stanna här; sedan
måste vi bort öfver hafvet till ett vackert land, som dock
inte är vårt fädernesland. Huru skola vi få dig med oss? Vi
ha hvarken fartyg eller båt.
— Huru skall jag kunna rädda er? sade systern.
Och de talade med hvarandra nästan hela natten, och man
slumrade endast några timmar.
Elisa vaknade vid ljudet af svanvingarna, som susade öfver
henne. Bröderne voro åter förvandlade, och de flögo i stora
kretsar och slutligen långt bort; men en af dem, den yngste,
blef qvar; och svanen lade sitt hufvud i hennes sköte, och hon
klappade hans hvita vingar. Hela dagen voro de tillsammans;
mot aftonen kommo de andra tillbaka, och då solen gått ned,
stodo de i sin naturliga gestalt.
— I morgon flyga vi härifrån och få inte komma tillbaka
förr än om ett helt år; men dig kunna vi inte lemna så här.
Har du mod att följa med oss? Min arm är tillräckligt
stark för att bära dig genom skogen; skulle inte då vi alla
ha tillräckligt starka vingar för att flyga med dig öfver
hafvet?
— Ja, tag mig med! sade Elisa.
Hela natten använde de till att fläta ett nät af den
smidiga pilbarken och den sega säfven, och det blef stort och
starkt; på detta lade sig Elisa, och då solen så kom fram och
bröderne förvandlades till vilda svanar, fattade de i nätet
med sin näbb och flögo högt mot molnen med den kära systern,
som ännu sof. Solstrålarna föllo rätt ned på hennes ansigte,
och derför flög en af svanarna öfver hennes hufvud, så att
hans breda vingar skulle gifva skugga.
De voro långt ifrån land, då Elisa vaknade; hon trodde sig
ännu drömma, så underligt förekom det henne att bäras öfver
hafvet, högt genom luften. Vid hennes sida låg en qvist med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
