Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. De vilda svanarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig hade tiden flugit så hastigt. En pansarskjorta var redan
färdig, och nu började hon på den nästa.
Då klingade jagthorn bland bergen; hon blef helt orolig;
ljudet kom närmare; hon hörde hundar skälla; förskräckt
begaf hon sig in i grottan, band ihop näslorna, som hon hade
samlat och häcklat, till en bundt och satte sig på den.
I det samma kom en stor hund springande fram ur
busksnåret, och strax derpå en och så en till; de skälde högt, sprungo
tillbaka och kommo fram igen. Det dröjde icke många minuter,
förr än alla jägarne stodo utanför grottan, och den vackraste
bland dem var landets kung; han trädde fram till Elisa; aldrig
hade han sett en skönare flicka.
— Huru har du kommit hit, mitt vackra barn? sade han.
Elisa skakade på hufvudet; hon vågade icke tala, ty det
gälde ju hennes bröders räddning och lif; och hon gömde sina
händer under förklädet, så att kungen icke skulle se, hvad hon
måste lida.
— Följ med mig! sade han. Här får du inte stanna. Om
du är lika god som du är vacker, så skall jag kläda dig i siden
och sammet och sätta guldkronan på ditt hufvud, och så skall du
bygga och bo i mitt präktigaste slott. Dermed lyfte han henne
upp på sin häst; hon grät och vred händerna; men kungen
sade: Jag vill endast din lycka; en gång skall du tacka mig
derför. Och så red han bort mellan bergen och höll henne
framför sig på hästen, och jägarne sprängde efter.
Då solen gick ned, låg den präktiga kungastaden med kyrkor
och kupoler framför dem, och kungen förde henne in i slottet,
der stora vattenkonster plaskade i de höga marmorsalarna,
hvarest praktfulla målningar prydde väggar och tak; men hon
hade icke ögon derför, utan grät och sörjde. Viljelöst lät hon
qvinnorna kläda henne i kungliga kläder, fläta perlor i hennes
hår och draga fina handskar på de brända fingrarna.
Då hon stod der i all sin prakt, var hon så bländande skön,
att hofvet bugade sig ännu djupare för henne, och kungen
utkorade henne till sin brud, ehuru erkebiskopen skakade på
hufvudet och hviskade, att den vackra skogsflickan helt visst
vore en hexa, som bländade deras ögon och bedårade
kungens hjerta.
Men kungen lyssnade icke härtill, utan lät musiken klinga,
de kostligaste rätter bäras fram och de vackraste flickor dansa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
